Midsommar och dess historia

Det sägs att Midsommarnatten är magisk och mystisk. Varför säger man det, och varför firar vi egentligen Midsommar? Ja, det finns lite nedtecknat här och där om detta, och här redogörs kort, totalt ovetenskapligt, och bara enligt och utifrån undertecknad, för lite om Midsommarens historia.

Man tros ha firat Midsommar sedan tidig medeltid i Sverige. Och på medeltiden var vi inte bara kristna protestanter här i Svea Rike, utan det fanns även inriktningen katoliker. Den siste katolske ärkebiskopen i Sverige, Magnus Olaus, skrev följande angående Midsommar: "När nu omsider alla skogar, ängar och fält stå i grönska och blom, vid den tid då solen genomgår Kräftans tecken, det är på den helige Johannes Döparens afton plägar allt folk utan åtskillnad till kön och ålder samlas i skaror på städernas torg eller ute på fria fältet, för att där glädtigt tråda dansen vid skenet av talrika eldar, som överallt tändas." (Ur biskopens egna verk "Historia om de nordiska folken".) Det nämns inte någon om Majstång i Olaus texter, eller ses inte i bilder. Detta kan troligen bero på att Vatikanen starkt ogillade vaknätter och dans kring obskyra stänger... Nåväl, vad firade man då? Jo, troligen att... eller... nå, låt oss gå tillbaka i tiden och kolla på kändiseliten för sådär dryga 2000 år sen. Dåtidens Brad Pitt hette Kristus, Jesus i förnamn. Denne man blev så populär i framtiden att man i den romerska vatikanen bestämde sig, nån gång runt 300, för att ha en dag för att fira honom. Man förlade den till killens födelsedag - den 25:e december (vilket är en fiktiv dag, men ändå). Ok, men det fanns också en annan kändis som hette Johannes. Denne kille vid namn Johannes, döpte den andre killen och fick mycket credit för det. Man tyckte att han också skulle ha en egen dag - så man firade sedan dess Johannes Döparens födelsedag den 24:e Juni.

Ja, lite kort, det är den kristna anledningen att fira. Men så finns det den hedniska förklaringen.

I gamla tider när var man odlade jord och skördade jord och levde på detta, som kan tyckas, enklare vis, ja då var man klar med sådden och allt annat vårarbete i mitten av juni. Man kunde vila upp sig lite innan det hårda höstarbetet och skörden började i början av juli. Så, en helt naturlig anldedning till att festa till det lite. Rekreation! Samtidigt står hela naturen i sin prakt denna tid, det är sommarsolstånd och varför inte kombinera fest med att mana på skördarna. Man majade åkrarna, läs mer nedan, och man tände eldar för att jaga bort troll och annat otyg.

Några forskare menar att folk fick mindre och mindre tid för kyrkan för ett par tre hundra år sen - därför ville kyrkan knyta gamla traditioner och anledningar att fira till sig, så att det skulle vara en kristen fest istället. Kanske har det gått från att vara en hednisk fest till att bli en kristen, eller en kombination i alla fall (för oss som tror på troll, näcken och tomten).

Varför kallar vi löven för "maj"? I maj slår löven ut och blir gröna och sköna. Att klä något med löv, det blir då att "maja". Simpelt! Egentligen kanske festen skulle varit tidigare, för att fira våren och lövsprickningen... Men klimatet och breaket i arbete lämpar sig bättre.

Varför majar vi? Nja, förr trodde man att löv och kvistar hade en inneboende kraft och den ville man överföra på det som var viktigt. I äldre tider var det främst åkrarna. Man bröt kvistar och satte på åkrarna för att överföra kraften. Men de flesta trodde också att det fanns en gud som kunde hjälpa dem med detta. Så min personliga teori är att man hoppade omkring mellan åkrarna, över gärdesgårdarna, och hade med sig ett kors (ett tecken för en övre gudalik makt) samt majruskor som man viftade med eller satte ner i jorden. Tiden gick och man tyckte att det kala korset såg lite trist ut så man satte lövruskorna på korset istället och satte det på ängen. Lite senare tyckte man att, äsch, ska det inte vara lite blommor också? Ja, ni fattar min poäng... Med tiden tyckte man även att det var viktigt att föra över kraften och fruktbarheten till husen och ladorna!

 

Summa summarum:

Midsommar firas troligen i en kombination av sommarsolståndet, tillgodogörandet av magiska krafter, Johannes Döparens födelsedag, samt att det var en naturlig festmöjlighet för fest mellan sådd och skörd. Och ordningen däri är icke ordnad. I förkristen tid firade man för kraften av sommarsolstandet, tecken finns att detta var väldigt viktigt - genom exepelvis Stonehenge som är placerad efter sommarsolståndet. Ales Stenar i Kåseberga i Skåne är placerade efter vintersolståndet och är Svea Rikes mest imponerande skeppssättning..

Enligt folktro är sommarsolståndet och midsommarafton fyllt av inneboende krafter. Speciellt daggen i gräset, sjöarna och bäckarna är helande och bär med sig lov om fruktbarhet. Och det sägs även att lövruskornas kraft är så stark att de står emot trolldom och onda ting som lurar ute i skogarna. Det allra bästa är enligt utsago att rulla sig naken i daggen sent på midsommarnatten eller gå till en källa och dricka vattnet ur den, samt smörja in sig med lera från den. Såhär skrivs det om en källa i Uråsa i Småland: " Surbrunnen vid Sjölyckan var varje midsommarafton besökt av mycket folk, unga och gamla, från Uråsa, Väckelsång och Jäts socknar. De unga för att älska, de gamla för att se på och bli påminda om den tid, då de själva voro unga och lekte på samma plats. Matsäckar medhavdes, smörgåsar med pålägg och kringlor. Pojkarna hade brännvin. Det söps och åts och dansades till bälgaspelets toner, omväxlande eller samman med fiol och flöjt. Gräl eller slagsmål förekom aldrig på midsommarfesten vid surbrunnen, då var det endast lek och glädje."

En härlig beskrivning som får avsluta denna lilla historieförevisning. Den som vill komplettera eller ändra någon, maila! Texten är inte huggen i sten...

 

***

Text av CDA Hagerbonn med hjälp av främst Lars Tollin och gamla skrifter av Magnus Olaus, Carl von Linne, Julius Ejdestam, Åke Ohlmarks och gänget som skrev Bibeln.

 

Majgreve och Majgrevinna

Majgreven och Majgrevinnan är lövklädningens herre och dam som för sommaren hem. Traditionen att utse dessa var knuten till städerna och är väl belagd i bl a Stockholm under 1400 - 1500-talet. Majgrevefesten var spridd över hela Norden, samt Tyskland och Baltikum långt in på 1800-talet. Ordet maj, i såväl majgreve som majstång och månad maj, kommer från det gamla nordiska ordet att 'maja', som finns beskrivet ovan i historian.

Ett element som den inte innehöll var den som kanske vanligtvis var den mest spektakulära i den gamla staden, nämligen majgrevens intåg. Själva utseendet av majgreven skedde ofta ute på någon form av allmänning, en festplats av något slag utanför staden/byn. Därefter tågade den rikt smyckade majgreven tillsammans med sitt följe in i bebyggelsen. Ibland bar han kransarna själv, ibland gjorde någon annan det åt honom, ibland utsågs en Majgrevinna, ibland inte. Sådana saker varierar starkt från plats till plats, och från tid till tid.

Vissa forskare i slutet av 1800-talet tittade på den gamla hedniska kulturen uppspårat genom att leta i de folkliga traditionerna och sederna som trädanden och korndemonen, det vill säga den besjälade växtligheten. Majgreven skulle då vara en dubbelgångare till trädanden, en representant för växtligheten om man så vill. Vissa ansåg att det fanns en stark koppling mellan den gamla Frejkulten och firandet av majgreven, och att greven då snarast var att likna vid en symbolisk inkarnat av asatrons fruktbarhetsgud. Dessa idéer blir intressanta när man tar i övervägande att det i det vikingatida Sverige fanns en stark koppling mellan Frejkulten och kungatiteln. Majgrevefesten var vanligtvis en festlighet som till största delen tog plats utanför staden. Majgreven utsågs, tåget
smyckades på olika sätt, oftast med kransar och hoplånade smycken och därefter så tågade våren in i bebyggelsen. Majgrevefesten fyllde alltså funktionen att kalla på våren, fira den och sedan ta den in i staden/byn.

MpM grundar utmärkelsen i lust och fägring stor! Majgreven och Majgrevinnan skall ha visat på en stor lust för Midsommaren, och ska även ha en härlig klädsel! Stora poäng till sverigedräkter, musicerande, vismakande etc.